När Lars Mattiasson växte upp i Borås i slutet av 50-talet var hans mormor sömmerska på Algots och hans farfar färgerimästare på Wäfveriebolaget i Borås.

“Intresset för textilindustrin går väl i blodet, egentligen. Som barn spenderade jag mycket tid med min mormor i systugan; jag älskade surret från sömmerskorna som satt och sydde – och så bjöd de alltid på bullar,” skrattar han.

1947 introducerades denim för första gången i Sverige; och det var även jeansen som fick Lars att återvända till textilindustrin 20 år senare när han började jobba påGul&Blå, som öppnade sin första butik 1966.

“På 70-talet var den brittiska ungdomskulturen stor i Sverige, och det var ju mycket det som lockade folk till Gul&Blå. Vi var mer än en jeansbutik; det var en öppen och progressiv kultur som anpassats från den brittiska ungdomskulturen,” berättarLars. “Jag började som butiksbiträde och sen tog jag över som butikschef efter några år. Men snart tröttnade jag på att jobba för någon och började öppna mina egna butiker – i Halmstad och Trelleborg, bland annat. Det roliga var liksom att starta nytt.”

Och på den vägen blev det. Efter Gul&Blå jobbade Lars i Danmark med sitt eget bolag, där han bl.a. producerade sportkläder för Sparbanken som då hade ett stort sponsoravtal med de Svenska Fotboll, Pingis och Skidlandslagen, vilket fick sitt stopp under bankkrisen 1992. Sedan dess har Lars fortsatt att jobba parallellt med textil och modeindustrin, bl.a. med import av textila produkter från Asien, Europa ochBaltikum på olika företag. Det var också då – i slutet av 90-talet– som han började intressera sig för hållbarhetsaspekten av mode.

“När jag kom in i textilindustrin var all produktion fortfarande lokal; både maskiner och kunskap fanns fortfarande kvar. Sen började det långsamt exporteras ut från Sverige,”berättar Lars. “Det handlade om att hålla kostnaden nere, men självklart fanns det en problematik med utlandsproduktion som vi märkte av redan då. Personligen var jag alltid intresserad av att lära känna personerna som jobbade i fabrikerna. Det var viktigt för mig att vara närvarande. Jag ville kunna se hur det såg ut och försöka förstå mig på de olika produktionslinjerna. Samtidigt låg det ett egenintresse i det hela – om jag hade en idé kunde jag bolla den med en sömmerska på provateljén för att se hur det praktiskt skulle genomföras i produktionslinjen.”

Medan mycket har förändrats sedan 90-talet – med Agenda 2030 på plats, stramare riktlinjer kring material och kvalité, och tyngre krav på investeringar – kvarstår många av problemen som identifierades i textilindustrin redan då. Idag uppskattar man att en åttondel av den globala arbetsstyrkan jobbar med textil; och mörkertalet är säkert större. Mode och textil har en enorm påverkan på oss– men i en sådan stor sektor finns såklart också stora möjligheter att skapa skillnad.

“NEST är ett jättebra sätt att tackla modeindustrins problem,” börjar Lars. “Vi ställer krav och frågor; att jobba mot hållbarhet och att vilja förändra är ett krav. Sen handlar det om att samarbeta. Nej, förlåt. Att samjobba. Samarbete gör man ofta på papper; samjobba gör man verkligen tillsammans – och det är också det vi gör på xPlot. Vi är inte rädda för att blanda olika sektorer och att verkligen jobba hands-on för att problemlösa tillsammans. Nu på senaste tiden har vi jobbat mycket med att föra samman gaming och modeindustrin, till exempel. Vi sätter oss med bolag från helt olika sektorer och verkligen workshopar och problemlöser tillsammans. Det är riktig kreativitet, tycker jag.”

–––––––––––––––––––––––––––

Lars Mattiasson är VD för xPlot, en accelerator för de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna, samt affärsutvecklare för NEST.

‍